"Vi fann honom under en gatlykta, ihopkrupen på ett stycke tidningspapper, ihjälfrusen. Förgäves hade han sökt värma sig i den enda ljuskälla han kunde finna - denna bistra vinternatt. Han dog av köld och svält därför att han råkat hamna hos människor som inte längre ville ha honom, som inte ens ville göra honom den sista, självklara tjänsten - en spruta hos veterinären. I stället släppte man bara ut honom. Det var ju så enkelt. En katt klarar sig ju alltid....Man tänkte inte på att också en katt måste ha mat för att kunna överleva, och vatten att dricka. Och ett varmt ställe att krypa in i när kylan blir för svår. Därför slutade livet i förtid - under en gatlykta en kall vinternatt - för en liten svart katt som också hade rätten att få leva.

Förortsbo"

 

Texten ovan kommer från en av många insändare som tagit upp problemet med hemlösa katter.

 

Enbart i Stockholmsområdet räknar man med att över 30 000 katter som p g a människors okunskap, slarv eller grymhet saknar ett hem. Många kattägare lever i den vanföreställningen att en katt måste få ströva fritt och att den kan klara sig själv ute i naturen. Det kan den inte! En katt behöver - liksom hunden - mat, vatten, värme och omtanke för att kunna överleva.

 

 

 

 

De svälter och fryser

 

Tusentals katter svälter och fryser ihjäl varje vinter. Det finns inte råttor och möss i den omfattningen att de räcker till mat för alla hemlösa katter. Det är inte ofta vi ser en råtta i våra bostadsområden (vilket vi i och för sig kan vara tacksamma för). Och det är sällan en katt lyckas fånga en fågel.

 

Men katten måste liksom vi äta för att klara livet. Den är inte vegetarian och kan inte leva på gräs. Den kan inte heller vintertid livnära sig på is och snö, även om det verkar som om många människor har den uppfattningen.

 

Finns det något sötare och näpnare än kattungar?

 

Sammetsmjuka med små hjärtformade ansikten, stora runda ögon och skära nosar. Nej knappast. Och det är det som är deras olycka. Dessutom skänks ofta kattungar bort, och folk kanske inte tänker sig för innan de skaffar en katt, och när kattungen blir stor tröttnar ägaren på den. Kanske någon i familjen blivit allergisk, man upptäcker kanske helt plötsligt att den lilla mjuka leksaken man skaffat gratis till barnen helt plötsligt blivit en stor katt med egen vilja och som kanske ve och fasa även kostar pengar. Kanske katten börjat riva på möblerna eller man kanske ska resa på semester och tycker det är för dyrt med kattpensionat.... Då kan familjemedlemmen som älskats och pysslats om plötsligt kastas ut eller placeras i en kartong som tejpas igen och slängs i soptunnan. Eller tvingas ned i en plastpåse som knyts igen och kastas i en sjö.

 

Utslängda

 

Människors grymma uppfinningsrikedom tycks inte veta några gränser när det gäller att göra sig av med en katt man tröttnat på. Det är inte ovanligt att katthonor blir utslängda när ägarna upptäcker att ungar är på väg. Många djurvänner kan vittna om hur de tagit hand om utmärglade katthonor med ungar som på det här viset övergivits av sina ägare. Och alla dessa katter som överges vid stugan efter sommaren går en grym död till mötes om ingen människa tar hand om dem.

 

Förutom katternas lidande förorsakar också dessa missförhållanden en rad sanitära olägenheter. Katter slinker in till grannar som kanske är allergiker eller har egna husdjur som inte välkomnar nya katter i familjen. Katter kissar i sandlådor och krafsar i rabatter.

 

 

 

 

Släpps hundar lösa för att jaga i tätbebyggda områden?

 

Ingen skulle väl komma på den idén att överge sin hund och låta den leva på att jaga harar..? En katt är också ett sällskapsdjur som är beroende av människan för att kunna klara sig. Om man av någon anledning inte längre kan ha kvar sin katt är det väl en självklarhet att försöka placera om den och går inte det är det barmhärtigare att låta avliva den än att kasta ut den till en eländig tillvaro. Är den dessutom okastrerad, vilket ofta är fallet, ja då är rundgången igång, med kattungar i husgrunder och hålor av olika slag.

 

Den som skaffar katt bör ju tänka på att den kan leva i 15-20 år och att det kostar en hel del med vaccinering, kastrering, mat och kattsand etc. Dessutom kan katten bli sjuk och behöva extra veterinärvård (och det kan kosta åtskilliga tusenlappar även om man har sin katt försäkrad). Är man inte villig att ta den kostnaden och det ansvaret ska man inte bli kattägare.

 

Innekatt? Javisst!

 

När det gäller inställningen att katten nödvändigtvis måste gå ute fritt för att kunna trivas, kan inget vara felaktigare, katter trivs utmärkt inomhus om de blir vana vid detta. Visst kan katten få strosa runt om man bor på "vischan" långt från stora vägar - dvs under förutsättning att katten är kastrerad, öronmärkt och försedd med halsband med namn och adress och att man har koll på den - Å andra sidan är det inte så himla svårt att bygga en rastgård. En innekatt måste naturligtvis ha mycket stimulans och aktiveras, förses med leksaker och klätterställningar samt helst ha en kattkompis. Katter som springer ute kan bli överkörda, skadade, få loppor, löss och fästingar, mask i magen av olämplig föda, skärsår av glas, de kan bli förgiftade och bli sönderrivna i slagsmål med andra djur, och vad katthatare kan ställa till med kan vi ibland läsa om i dagspressen.

 

Ett gott liv som innekatt (Artikel på Hittekatter i Fokus)

 

 

 

 

Det här är bara några få exempel på vad som lösa katter kan råka ut för i våra tätbebyggda bostadsområden. Glädjande finns det människor som inser det här och rastar sina katter i koppel.

 

Djurskyddslagen § 2: "Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom."

 

Det här borde vara en självklarhet för alla normala människor. Men - tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Varje vecka överges ett stort antal katter. De få djurhem som finns är ständigt fullbelagda och har ingen möjlighet att ta emot alla hemlösa, upphittade katter. Hemmen drivs också helt ideellt och kämpar ständigt mot nedläggning p g a bristande resurser.

 

Brist på engagemang från de som "styr"

 

Tyvärr är engagemanget från politiker och myndigheter otillräckligt för att få en lösning på problemet eller åtminstone förbättra situationen. Det borde finnas upptagningshem för övergivna djur och kampanjer med upplysning och information till allmänheten om hur man sköter sina husdjur vore också på sin plats.

 

Varje katt är en liten personlighet med ett eget kynne, charmig, klok, lekfull, nyfiken och tillgiven. Den är, som så många andra djur, värnlös och hjälplös utan oss människor och den har - liksom alla andra levande varelser - rätt till ett drägligt liv. Det är upprörande att den ofta behandlas som en slit- och slängvara. Dessutom har vi alla - husdjur såväl människor - behov av kärlek, ömhet och omtanke. Inte minst en liten katt.